Alla inlägg under december 2007

Av Inga-Lina - 31 december 2007 11:52

Varför skulle allt blir nytt bara därför att december tar slut och januari börjar? Men det är svårt att inte dras med i det kollektiva medvetandet. Jag är i alla fall i Malmö - och ännu en gång konstaterar jag att krogmässigt slår Malmö Stockholm med hästlängder. Stan är fullproppad med små mysiga och häpnadsväckande billiga krogar med egna starka uttryck. Siciliana, Krua Thai, Tempo, Möllan, Två rum och kök - för att inte tala om alla småställen med kaxiga koncept. Tyvärr är krogarna i Stockholm överdrivet ängsliga, som en osäker nouveau riche på en herrgårdsweekend. Malmökrogarna är mer som glada byrackor på ett hundbröllop.


bullpudding


Påhittiga kafé Siesta i Malmö

Av Inga-Lina - 27 december 2007 14:40

Ja, varför inte. Jag är lärare i kreativt skrivande på en skrivarskola i Stockholm. Vi har både kvällskurser för amatörer och skrivarlinjer på heltid. Expressens tips idag om en artikel i tidskriften Fantasin är ju spännande. Sitter nu och känner efter om jag känner mig träffad. Nej, men jag undervisar ju mycket om berättarteknik och skrivprocesser, och jag pekar gärna med hela handen. Men det är klart, marinkåren... Där ligger jag lite i lä. Ska kanske skaffa mig större muskler, barskare röst, ännu mer stubbat hår? Ett nyårslöfte?



Lärare på Skrivarakademin?

Av Inga-Lina - 23 december 2007 22:46

... som doftar salighet,

i mörkret skall den skina,

besegra dunkelhet.

Sv ps 113


Dagen före julafton: granen är klädd, ljusen är tända och till och med skinkan är kokt. Den är från Ängavallen, ekologisk och svindyr, i ordets rätta bemärkelse. Nunnorna har stängt boden och ska ge sig av mot Minsk imorgon. På något obegripligt sätt har jag tagit mig ända hit - och mirakulöst nog har julfriden infunnit sig. Jag gitter inte ens reta upp mig på att tidskriften Amelia utnämnt Maja Lundgren till en av årets modigaste kvinnor eller att Göran Skytte funnit en högre mening i ett trafiktillbud. Det är lugnt. Allt är förlåtet. Livet är en flod och vi är timmerstockar som flyter med strömmen, bärs av vattnet.



Livet - (på) en pinne


Jag vill inte leta efter högre mening i allsköns bråte som belamrar min livsväg. Saker händer. Man tar itu med dem. Och jag vågar inte lita på att lidandet ska göra mig till en bättre människa. Men jag tar emot det som livet kommer med, jag står vid stranden och samlar in, stiger ner i vattnet och låter det skölja över mig.

Av Inga-Lina - 16 december 2007 21:49

Vilken välgörande arbetsmiljö! Jag sitter här med utsikt över Mälaren och skriver mina tio tusen tecken om dagen som om jag aldrig haft någon skaparångest alls! Idag kom jag på en viktig sanning om Drottningflickan (som förresten är numera romanens officiella titel, inte bara ett arbetsnamn). Den ÄR inte som Mirakelkuren! Det är en helt annan bok, med en helt annan själ och jag måste acceptera det. Barnmetaforen fortsätter att äga sin giltighet. Jag drabbades av förlossningspsykos när Mirakelkuren kom ut men under tiden jag skrev den fungerade jag som en dammsugare ungefär: allt som hände runt omkring mig åkte raka vägen ner i boken. Därför kunde jag skriva det manuset på kafferaster och andra tidsstumpar. Men Drottningflickan kräver min totala uppmärksamhet! Hon är en helt annan flicka, med sin egen personlighet. Så fort jag vänder mig bort en liten stund slutar hon kommunicera med mig. Alltså måste jag isolera mig medan jag skriver - och Sigtunastiftelsen är perfekt, även om det är dyrt. Men jag tröstar mig med att jag verkligen behöver bra avdrag - jag kan ju inte bara åka taxi och köpa färgpatroner hela tiden.



Rätt miljö för Drottningflickan               Jag, när jag skrev Mirakelkuren

Av Inga-Lina - 16 december 2007 09:57

Det finns en del att fundera över i artikeln som idag finns publicerad på Brännpunkt. Jag har ju själv valt att leva i ett kristet äktenskap, med vigsel i kyrkan och löften om trohet intill döden och gemensamma barn. Hur har det blivit med det? Ambitionsnivån har alltid varit hög, men vi har inte alltid lyckats med exakt allt vi föresatt oss. Sådant är livet. Många av mina närmaste vänner har valt att leva på helt andra sätt än jag - också de med hög ambitionsnivå och blandade resultat, för sådant är återigen livet. Sambo och särbo, partnerskap och celibat - valen är många i vårt samhälle, i vårt hörn av världen. Kanske något att besinna? Det är inte överallt det står ett smörgåsbord dukat med valmöjligheter. Och nu kommer jag fram till min poäng - livet handlar om att välja. Varje val innebär smärta. Att välja är också att välja bort, och det gör ont. Att välja att leva i en samkönad relation är att välja bort biologiskt gemensamma barn. Att välja att leva i en heterosexuell relation är att välja bort friheten från att skaffa barn. Vem vill frivilligt utsätta sig för smärta - helst vill man äta kakan och ha den kvar, bjuda andra på samma kaka och baka om kakan - samtidigt. Och i denna längtan, denna dröm om att slippa smärtan lever lagstiftarna just nu. Helst ska ingen ha ont. Är det då en rimlig ambition för ett samhälle - största möjliga smärtlindring?



Äta? Ha kvar?

Av Inga-Lina - 15 december 2007 10:47

Kan man säga så om sin skrivprocess? De senaste dagarna har bara varit en enda virrvarr av tandagnisslan, nunnor, chaufförer, ömmande fall, dramatexter, boktips inför julen, jobbiga syskon och fakturor - till slut insåg jag att jag inte kommer in i min text om jag inte gör något radikalt. Så nu åker jag till Sigtunastiftelsen! Välsignade Sigtunastiftelsen - där ska jag förskjunka i min underbara roman och skriva gudomliga kapitel.

Av Inga-Lina - 12 december 2007 22:58

Svenska kyrkans remissvar förvandlar en juridisk fråga till en semantisk och undviker att ställa den teologiskt. Friskt jobbat! Men jag älskar min kyrka. Jag älskar dess tafatthet, sättet den vill ge bort sin sista skjorta och sin mantel på, till en massa folk som inte vill ha någons begagnade skjorta. För den som vill ha perspektiv på vår svenska kyrkas ställningstaganden kan jag återge ett samtal jag hade med en medlem i rysk-ortodox församling:


Han: Jaså, ni har en kvinnlig biskop i Stockholm?

Jag: Ja, hurså?

Han: Hur gammal är hon då?

Jag: Varför vill du veta det?

Han: Jo, om hon fortfarande är fertil så undrar jag hur hon kan göra altartjänst de dagarna hon är oren.


En livlig om än lite hätsk diskussion utbröt om reglerna för altartjänst i templet. Sedan berättade jag att Svenska kyrkan både har präster och delar ut nattvard och att biskopen uppnått den aktningsvärda åldern av sextiotre år, och då andades han ut.


Ekumeniken har sina ljusa stunder!


Funkar hur fint som helst!

Av Inga-Lina - 10 december 2007 19:39

Min kusin dansade på Nobelfesten ! Han är Tommy i Pippi Långstrump. Nu ringer släkten till varandra kors och tvärs, från Minsk till Lausanne. Allt var ju hemligt in i det sista, vi visste inget och så helt plötsligt hör vi "Aleksander Nikolaev" över hela Blå Hallen. Stoltheten känner inga gränser, vad fin han är! Nu dansar Pippis mamma som är en ängel - vilket ofrivilligt för tankarna till drottningens urringning och det maffiga korset där. Ser vi en trend? Är det en önskan om att komma ut ur garderoben som en kristen drottning?


"Men hur är det med de sanna klerkerna? sa Merlin. Finns det ingen hjälp att få hos dem? Inte kan alla era präster och biskopar vara fördärvade?

- Själva Tron har slitits i stycken sedan din tid och talar med kluven stämma. Även om den kunde göras hel igen är de kristna endast en tiondel av folket. Där finns ingen hjälp att få.

- Låt oss då söka hjälp från andra sidan havet! Finns det ingen kristen furste i Neustrien eller Irland eller Benwick som skulle komma hit och befria Britannien om han blev kallad?

(Och Pendragon svarade)

- Det finns ingen kristen furste kvar ..."

CS Lewis, Vredens tid, öv Gunnar Gällmo



Min kusin



Merlins hopp?



Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3 4 5 6
7
8 9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2007 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards