Alla inlägg under mars 2009

Av Inga-Lina - 31 mars 2009 14:49

Förstår inte vad det beror på. Solen skiner, katten springer runt och skriker, och jag kan knappt hålla ögonen öppna. Igår kanske överuppfyllde jag planen och skrev hela två artiklar på en dag, och i helgen hade jag putsat alla fönster men det förklarar inte tröttheten som är liksom en bergbestigning i sig.

Av Inga-Lina - 26 mars 2009 13:24

Var jag står, var jag går

hör jag unga killar prata

om sitt hår.

Vad gjorde jag med håret

förra året...

Vad ska jag göra med mitt hår

i år...

De berättar

sitt hårs historia för varandra,

hårets, så att säga, biografi.

Av Inga-Lina - 23 mars 2009 22:04

Hej allihopa och välkomna till ett samhälle som vi alla trodde tillhörde en svunnen tid.


Thomas Nilsonne, moderat ordförande för socialnämnden i Täby, säger till DN idag att det är helt inom det rimligas gräns att fattiga får nöja sig med tjugo tänder i munnen.


"/.../ går man på bistånd kan man inte få allt det som den som har ett arbete kan skaffa sig. Då är det skäligt att man får tandvård så att man har tjugo tänder kvar – men där går gränsen för vad skattebetalarna ska ställa upp med"


Stig Dagerman dog 1954. Nedanstående dikt publicerades i tidningen Arbetaren samma dag som budet om Dagermans död kom . En betraktelse som poeten skrev efter att ordförande i fattigvårdsnämnden i Värmland gjort följande uttalande: "Nog är det ynkligt att folk som har understöd skall ha hund."


Lagen har sina blottor.



Hund får de fattiga ha.



De kunde väl skaffa sig råttor,



som är skattefria och bra.






Nu sitter folk i små stugor



med dyrbara hundkreatur.



De kunde väl leka med flugor,



som också är sällskapsdjur.






Kommunen bara betalar.



Det måste bli slut på, ity



att annars köper de valar,



fruktar herr Åleby.






Något måste beslutas:



Hundarna skjuts! Inte sant?



Nästa åtgärd: De fattiga skjutas,



så spar kommunen en slant


Som sagt: 1954 skrev Dagerman den här dikten. Femtiofem år sedan! Och så är vi där igen. Min enda tröst idag är att jag inte längre arbetar som socialsekreterare. Jag hade inte kunnat leva med skammen...



Av Inga-Lina - 23 mars 2009 14:44

Som sagt. Prerafaeliterna. På Nationalmuséet. Har ni inte varit där än, gå dit. Lite trångt om saligheten, förstås.


Detaljerna, håret, stämningen...


På kvällen gjorde vi ett nytt försök med filmfestivalen Rurik. Och se, det gick som smort. Vi blev lovade en film som hette "Kuriren" och vi fick en film som hette "Kuriren", en finstämd tragikomisk vardagsskildring från 1986, om klass- och generationsmotsättningar i ett imperium som, utan att någon visste om det, levde sina sista dagar. Filmen kan ses även nästa helg.


Pojken till vänster: "Har du en dröm?" Pojken till höger:"Ja. Att jag ska få en rock till vintern. Förra året fick jag gå i en jacka hela vintern. Jag var förkyld konstant"

Av Inga-Lina - 23 mars 2009 14:18

Hela helgen har jag proppat i mig kulturupplevelser, de nästan sprutar ur öronen. Men det började inte så bra. I fredags kväll spontantände jag på den ryska filmfestivalen Rurik, gick in på deras hemsida och såg att en trevlig film som handlade om en dam i krinolin med parasoll skulle börja om en halvtimme. Konstigt nog hann jag i tid (jag bor i Kista, filmen gick på Grand på Sveavägen), köpte biljett, medlemskort och en Mer med äppelsmak. Mycket publik i salongen, glad stämning. Filmen vi skulle se hette Passageraren och har inte ens haft premjär i Ryssland. Enligt den gästande skådespelaren som inledde med ett litet spirituellt tal, skulle vi få se en "glad, musikalisk film om kärlek". Publiken uppmanades att stänga av mobilerna, ty nu skulle vi förflyttas till 1800-talet. Jag myste, drack lite Mer och fylldes av förväntan. Det blev mörkt i salongen, filmen rullade igång. Först var det svart-vitt, men det tolkade jag som en regissörsgrej. Något fiffigt. Sen tyckte jag att jag kände igen de första scenerna. Det var något med en stammande skolpojke och en läkare som hypnotiserar honom. Jaha, tänkte jag, vad intressant regissören tänker, nu apostroferar han en klassiker för att sedan... Långsamt, långsamt gick det upp för mig att det som rullade på duken var inget annat än Tarkovskijs "Spegeln"!


Ljuset tändes i salongen och en av arrangörerna rusade fram för att förklara att ett misstag har begåtts. Festivalen pågår i Stockholm och Uppsala samtidigt. Och man har förväxlat filmerna. Så i Uppsala satt publik som hade förberett sig på att se Tarkovskijs komplexa klassiker - de fick sig en glad musikal till livs. Medan publiken i Stockholm, som har bespetsat sig på lite kravlös underhållning fick snabbt ställa om till intellektuellt krävande epik.


Jag kände att jag inte klarade av att ställa om, så jag gick hem till en kompis istället och åt en nybakad aprikoskaka istället. Det var väldigt gott. Och hon och jag bestämde oss för att gå till Nationalmuseet på lördan och se prerafaeliterna.


Parasollet jag aldrig fick se


Av Inga-Lina - 17 mars 2009 13:29

Titta vad jag fick med posten idag! En jättesöt pocketbokväska och bedårande gammaldags vykort med författarporträtt! Det är författarcoachen Johanna som bloggar på Multimanus som är så här snäll. Tack!


Johanna har ju varit gäst här på blogen i samband med att hennes e-bok "Skriv boken!" kom ut. Läs mer här!


Av Inga-Lina - 16 mars 2009 16:08

Bristen uppdagades i helgen, när jag skrev ett lägerkapitel. Huvudpersonen bygger kanalen mellan Volga och Don, och pratar om livet med en medfånge och allt löper på väldigt fint och smidigt, men plötsligt slog det mig att jag inte har någon skurk i berättelsen. Jag älskar alla mina karaktärer, och tillåter dem aldrig göra en fluga förnär, och det drar ner intensiteten och energin i intrigen. Nu är det måndag och jag förtvivlar ännu.


Sitter säkert



Av Inga-Lina - 13 mars 2009 15:17

Nu har jag påbörjat årets omläsning av Tjechovs samlade. Jag har en kommenterad utgåva i tolv band, som är en riktig guldgruva. Varje novell, pjäs, kortroman och så vidare är försedd med en mängd små smaskiga fotnötter som berättar om allt möjligt; var verket publicerades, hur kritiken har varit, vad Tjechov själv tyckte. Kan inte låta bli att citera två guldkorn:


Apropå kortromanen "Tre år" skriver Tjechov i ett brev "Jag är så less på rutinen och tristessen, jag vill skriva om djävlar, om skräckinjagande, vulkaniska kvinnor, om trollkarlar, men ack! det som efterfrågas är sedesskildringar ur familjelivet" (min övers).


Den 18 juli 1907 antecknar Lev Tolstojs husläkare Makovitskij följande omdöme som greven fällt om Tjechovs kortroman "Min fru": "Så kan  verkligheten se ut, men konstnären bör inte beskriva sådant" (min övers)

Missnöjd


Inte så nöjd han heller
 



















                                                  
             


Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2 3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2009 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards