Minns hur det var förra året, så här års. Då lade jag mig och somnade, utmattad, så fort huvudet rörde kudden. Pang! Två minuter senare var jag hur pigg som helst och ångestriden, med bara två tankar i huvudet: "jag är inte klar med romanen!" och "jag ska dö snart!". Sedan flyttade vi sängen, romanen blev färdigskriven, och jag började sova igen. Ska allt börja om nu igen? Jag vet inte. Minns när jag klädde om sofforna. När jag började hade jag inte en susning om hur en symaskin fungerade, hade aldrig varit nära en stuvbit och var totalt handfallen. Först när sofforna var klara visste jag hur jag skulle gjort från början! Och nu är det samma sak. Det har tagit mig tio år att skriva min första roman - men nu vet jag hur jag ska dra i trådarna och sy ihop säcken...

... jodå, jag skrev den men ämnet är känsligt och jag ska forska vidare, skriva mer och ro hela resonemanget i land. Det räcker inte att bara provocera, man ska ha på fötterna också... jaja, det är mycket med det jordiska.

Blev så glad imorse när jag fick brev från Solja Krapu som hade läst Mirakelkuren. Hon kom med kloka synpunkter och överhuvudtaget kände jag mig peppad av hennes brev. Och så är hon ju en lysande poet också! Jag brukar använda hennes dikter i undervisningen och en gång gjorde min man en predikan kring "Jag behöver busschauffören".

Jag undrar om jag överhuvudtaget kan samla mig till något arbete idag trots att jag måste. Istället ser det ut som att jag ska lägga eftermiddagen på att jaga mina förfallna fakturor. Den äldsta är från 4 sptember! Tänk om jag betalade hyra eller el på samma sätt, flera veckor efter förfallodatum med ursäkten att det är "lite stopp i maskineriet just nu".

Men icke desto mindre ska jag läsa två böcker idag och skriva en liten krönika - om våldtäkt. Får se om någon vill publicera den. Nej, nu får jag rycka upp mig!