Det är så skönt att inte passa tider. Att arbeta blir då en ren njutning. Och det underlättar att vädret är så där lagom utmanande - tillräckligt varmt ute för att man bara ska kunna gå ut och ändå inte så hett att man behöver få ångest över att inte ligga på stranden. Perfekt!

Läste igår att Leif GW Persson lägger ner sin blogg.

de fiffiga marknadsförarna på förlaget försäkrade mig att jag skulle få all tänkbar hjälp med både ditten och datten så blev det som det blev. I verkligheten blev det som så ofta förr något helt annat. Denna blogg gjorde att jag hamnade i en helvittes massa praktiska problem där jag hela tiden tvingades skriva via ombud och mystiska länkar och "med hjälp av" förlagspersoner som –precis som vanligt- aldrig går att få tag i. Varken de eller alla deras utställda löften och enda vittnesbörden om deras existens torde väl vara att deras magnifika huvudkontor på Sveavägen i Stockholm (Albert Bonnier Förlag) låg kvar när jag passerade i bil för några timmar sedan. Oklart varför, förresten, eftersom det enligt växeln till samma företag aldrig finns en käft på plats i huset.

Jag är också tveksam till värdet av allt detta ur marknadsföringssynpunkt. En författare som hela tiden får sin existens ifrågasatt, en författare som blir mer och mer förbannad, en författare som upptäcker att mer och mer av hans tid går åt till att hantera denna privata förbannelse, en författare som inte blir det minsta befriad utan bara skriver sämre.

Men varför skulle han skriva "via ombud"??? Nåja. En författarblogg har ju en marknadsförande funktion, det kan man inte komma ifrån - i annat fall hade man bloggat som privatperson. Men jag känner att det här bloggen är en tillgång för mig. Ett ställföreträdande minne. Jag kan gå tillbaka och återskapa de olika skeenden i tillkomsten av romanen, jag kan spåra influenser och jag kan identifiera olika brytpunkter under skrivprocessen. Det är värdefullt för mig i mitt arbete, menar jag. Men Leif GW Persson har säkert koll på sin skrivprocess i alla fall, efter så många år.

Min blogg är i alla fall bara min och behöver jag komma i kontakt med förlaget finns min redaktör och min förläggare oftast på plats. De bjuder dessutom alltid på kaffe.

Finns där för mig