Bristen uppdagades i helgen, när jag skrev ett lägerkapitel. Huvudpersonen bygger kanalen mellan Volga och Don, och pratar om livet med en medfånge och allt löper på väldigt fint och smidigt, men plötsligt slog det mig att jag inte har någon skurk i berättelsen. Jag älskar alla mina karaktärer, och tillåter dem aldrig göra en fluga förnär, och det drar ner intensiteten och energin i intrigen. Nu är det måndag och jag förtvivlar ännu.

Sitter säkert