... är att enbart läsa gamla böcker. Eller, relativt gamla. Kort sagt, inte pinfärska. Karin på jobbet gav mig Maria Ernestams "Caipirinha med Döden", med en gul lapp på: "Lyllo dig som har den framför dig". Jag började läsa den igår kväll, och upptäckte till min förvåning att den var ganska tungläst. Som att hugga sig fram genom djungeln med en machete, ungefär. Jag förväntade mig mera simma längder. Försökte förstå vad det berodde på, och det enda jag kunde komma på är att Ernestam är alldeles för duktig på berättarteknik. Allt är på plats, hon har skruvat dit varenda berättarteknisk grunka som överhuvudtaget finns. Och konstigt nog går maskinen trögare just på grund av det. Kul innehåll, hur som helst! Flippat fantasifullt.

Parallellt läser jag ett ovanligt lättläst och spännande resereportage från Jemen, med den föga lockande titeln "Arabia Felix i terrorns tid: resor i Jemen", av Eva Sohlman. Rafflande, välskrivet, informativt. Innan jag började läsa visste jag noll och intet om Jemen, men nu känner jag mig upplyst, och det är en mycket angenäm upplevelse.

 

Helena

25 februari 2009 00:29

Jag gillar iden med läsprojekt. Mina är dock inte knutna till år, snarare perioder. En period läste jag enbart böcker av japanska författare, en annan period enbart finska författare. Just dessa länder kan jag tyvärr inte rekommendera men idén med teman är mycket stimulerande. Har du haft lyckade teman tidigare år?

 

Charlotte

25 februari 2009 11:23

Du har just förärats en humorstafettpinne!

http://katolskakyrkan.blogspot.com/2009/02/humorstafettens-forsta-stafettpinnar.html

http://katolskakyrkan.blogspot.com

 

Inga-Lina

25 februari 2009 11:49

Tack Charlotte! Vilket kul initiativ! Jag är är nog lite för svag i köttet för att delta just nu:)

Helena! Vad duktig du är som valt så svårforcerade länder! Mina tidigare läsprojekt har fokuserat på enskilda författare. T ex läsa allt av van Gulik, eller av Pierre Magnan. Båda skrev deckare, båda rekommenderas varmt. Då lär man sig dessutom en del om kinesisk historia, och om bondelivet i Provence.

 

Andrea

25 februari 2009 16:05

Hej!

Håller med. Vissa romaner, särskilt kanske anglosaxiska "populärromaner" är berättartekniskt "för perfekta". Det är paradoxalt för storyn är ofta bra men precis som du skriver är det ibland för hårt skruvat, för tekniskt. Svindlande höjder tänker jag alltid på. Det är en på inget sätt perfekt roman rent berättartekniskt, men kanske den också därför har blivit så odödlig. Måste något gå förlorat om man är för bra på berättarteknik? blir då följdfrågan...

Skulle vara kul att träffas någon gång. Erik berättade om dig när vi umgicks. Bor du i Stockholm?

Hälsningar från ett fullständigt igenrökt café i Bratislava. Blir snart en rökt lax :)

Andrea

http://www.donaubloggen.wordpress.com

 

Inga-Lina

25 februari 2009 16:43

Ja, jag bor i Stockholm sedan fyra år tillbaka:) Intressanta frågor de där om berättarteknik. Kanske jämförbart med en tekniskt duktig musiker eller dansare? Man känner liksom att man som läsare/åskådare/åhörare inte har något att tillägga till det där perfekta? Och därför aldrig blir en medskapare?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kära vänner! Från och med nu hittar ni mig på den nya bloggen:   http://ryskabarder.bloggplatsen.se/   Den är rätt hårt nischad,men kul! ...

Ett nytt år - ett nytt projekt. Under året kommer jag att medverka i en ny blogg, ett projekt där vi tolkar modern rysk poesi och lägger ut tre-fyra dikter i månaden. Vi kommer att fokusera på främst ryska singer/songwriters men även en del moderna k...

Det har varit ett turbulent år för mig, med många omvärderingar, många bekymmer och många vägval. En rolig sak som hänt är att jag skaffat en kolonilott, där överraskade jag mig själv rejält. Under andra halvan av året hade jag för första gången på l...

Vad är det med SVT och deras vurm för manliga genier? Mankell skriver om Ingmar Bergman. Mossigt i överkant. Var är den stora satsningen på Karin Boye? Edit Södergran? Astrind Lindgren, för Guds skull! Ja, jag vet att SVT tog tag i Selma Lagerlöf. Me...

Kan inte fatta att det är sant. Tre veckor ledigt. För första gången på tre år. Ska försöka smälta det. ...