Emil_71

20 februari 2009 15:31

Det blir nog bra som släktkrönika bara du undviker en del av de värsta fallgroparna du föll i - "vem vet ur vilken bråte..."

Det är ju inte såå svårt att skriva ur perspektivet tredje person, singularis... Det blir alltid tristare läsning när man skriver första person singularis.

Lycka till

Inga-Lina

20 februari 2009 15:42

Säger du det:)))

Andrea

20 februari 2009 17:11

Hej Inga-Lina,

jag har läst en bok av dig om Ryssland, fast det var ett tag sedan, och gillade den. Gick på skrivarkurs hos Erik Grundström (superbra lärare) och han tipsade också om dig som en av de få som skriver om "Östeuropa". Viktigt tycker jag. Skriver själv om "öst och väst" och annat här i Centraleuropa :) Lycka till med din skrivprocess.

Mvh, Andrea Chalupova Hessmo
www.donaubloggen.wordpress.com

Helena

20 februari 2009 22:21

Härligt att ha något att se fram emot. Har aldrig känt att det bubblar i hjärnan. Vad säger/känner hjärtat?

Susanne

21 februari 2009 22:19

Oj, vad kul" Hoppas du hinner klart då.
Din andra bok ska inköpas imorgon. Den lät som om den skulle vara nåt för mig.....Hoppas dom har den bara......Hit återkommer jag igen....
Kramar
Susanne

Inga-Lina

22 februari 2009 15:42

Vad roligt med nya bekantskaper! Andrea, nu har jag varit inne på din blogg. Roligt att få veta mer om Slovakien!

Helena, min hjärna är, misstänker jag, mitt hjärta. Men jag försöker verkligen bli mer känslomänniska:)

Susane, vad rart! Själv brukar jag köpa böcker på AdLibris, de har allt och är billiga.

Nu ska jag sätta mig och skriva om digitala bibliotek:)