Susanne H

28 januari 2009 10:13

Kinesiska nyåret har trevliga effekter på dig tycker jag och känner mig inspirerad. Skinnjacka låter kanon! /S från middagen i lördags

Johanna W

28 januari 2009 15:44

Åh nej! Jag har bara typ halvareapriset-plagg om är 6 år gamla (skojar inte - gäller i alla fall brallorna) och måste dressa upp nu inför lärarträffen...

Eva

28 januari 2009 19:40

Tänk om jag vore som du, slängde när jag köpte nytt. Här är garderoberna överfyllda! Men jag tror alltid att jag ska gå ner i vikt och kunna ha de urvuxna kläderna (som är oslitna).

Inga-Lina

28 januari 2009 20:05

Susanne! Vad kul att du hittade min blogg:) Hjärtligt välkommen. Ja, det var verkligen trevligt i lördags:)

Det här med att gå ner i vikt har ofta hindrat mig med från att göra mig av med prylar, så det känner jag igen. Ofta löser jag det genom att skänka kläder till välgörenhet. Om man sen skulle råka gå ner i vikt (vilket jag i och för sig inte längre tror på:) så väntar man bara på nästa rea... eller nåt:)

Helena

29 januari 2009 22:36

Känner igen den där sopsäcken. Min säck kommer dock sällan ända fram till insamlingslådan. Efter ett par veckor i hallen, börjar jag rota och dra upp plagg igen. Det är tur att vi alla är olika.

Inga-Lina

29 januari 2009 23:16

Javisst är det tur! Nu blir jag väldigt nyfiken på om det finns fler sätt att hantera säckproblematiken:)

Johanna W

30 januari 2009 18:03

Jag brukar slänga mina kläder när jag inser att de är allför utslitna eller "urvuxna", men det sker plötsligt, då jag en dag plötsligt inser att jag bara inte kan gå omkring i dem längre. Sist i tvättstugan hamnade de flesta plaggen i den stora svarta soptunnan och eftersom jag nästan inte hade några kvar var jag idag tvungen att köpa nya kläder - halva reapriset, men som egenföretagare inom kulturbranschen med privatpersoner som kunder säger det sig själv att jag inte har råd med sådant som jag inte kan dra av. Men jag fattar ju samtidigt att jag måste ju klä mig någorlunda anständigt. Viktigare nu när man är i medelåldern...Som ung och fin kan man gå i trasor, då ser det charmigt ut.Pust vad detta med kläder är krångligt...Hos mig sitter det också i ryggraden att det är frivolt, snudd på omoraliskt att överhuvudtaget köpa nya kläder - som barn lärde jag mig att det är Myrorna som gäller i alla väder. Mamma kom hem med kassar fulla, sen fick vi plocka ut vad vi ville ha. Man skulle inte kosta pengar och det sitter i. Samtidigt som man längtar efter och känner krav på att klä sig snyggt. Och dessutom passar bättre i det!

Inga-Lina

31 januari 2009 13:43

Jag känner verkligen igen mig i det du skriver! "Egen företagare i kulturbranshen" blir man knappast om man vill göra karriär eller tjäna pengar. För min del dock - reservation för den äldre generationens roll. Min mamma och mina mostrar är riktiga fashionistas, så jag är snarare en reaktion:)