Från Waldemarsudde promenerade vi till Gamla stan. Där drack vi afternoon tea på Lady Hamilton Hotell. Hur mysigt som helst!

Och stinna av allt socker och fett rullade vi vidare till Söder där vi - äntligen! - såg filmen "Mamma mia". Fyra näsdukar gick åt för min del, min väninna var inte så blödig. Men jag kan inte lyssna på "The winner takes it all" utan att gråta! Meryl Streep ska jag inte prata om - ni har säkert alla sett filmen. Och om ni inte har - gå genast och se den! Nåväl. Vi förflyttade oss till Bistro Süd, där vi åt helt justa ostron och fullkomligt gudomlig anka.

God som brässerad

Ja, sen gick vi faktiskt hem. Mätta och trötta och helt förbi sig... Och det bästa av allt var att slapp diskutera presidentvalet i USA...

Efter denna fantastiska minisemester kände jag att livskrafterna rann till, så nu knackar jag på allt jag kan på barnboken!

... men jag har också klämt in tre semesterdagar förra veckan. Jag har ju min fantastiska väninna från Malmö som jag har känt i över tjugo år och som jag pratar med varje dag - en gång om året lyxar vi till det och tar en gemensam semester. I år blev det Stockholm ( men vi har varit i Kroatien och Polen också). Grejen är att vi hinner med så otroligt mycket när vi väl är igång.

Fredagen var en mellandag. Utställningen "Lura ögat" på Nationalmuseet såg vi på förmiddagen. Den var väl trevlig, men inte mer. Vi åt grekiskt på Söder och gick sen och såg "Cabaret" på Stadsteatern. Det var riktigt hemskt, måste jag säga. Vad har Colin Nutley för människosyn, egentligen? Ja, det var en liten missräkning, men min väninna och jag ska kompensera det senare - vi ska gå på "Jesus Christ Superstar" i Malmö senare i höst. Den lär ju vara en toppenföreställning.

Lördagen däremot blev en fullträff. På förmiddagen åkte vi till Waldemarsudde och såg Helmut Osslund där. Vi är båda två hemskt obildade vad gäller den svenska bildande konsten, så Osslund (som min man tipsade oss om) blev en riktig knock-out. Wow!

Som om det inte var nog var den andra utställningen på Waldemarsudde också en höjdare. Lars Lerin heter konstnären och målar monumentala akvareller - jag, jag menar akvareller, som täcker hela väggar.