... av en recension. Grejen är inte att den är positiv - utan att det är en skribent jag har stor respekt för, nämligen Merete Mazzerella. Och hon tycker så här i Sydsvenskan:

Med ”Drottningflickan” har Inga-Lina Lindqvist skrivit en bok som inte liknar någon annan jag läst.
...
Det är en berättelse med ett rejält sug, en berättelse som kombinerar svärta och värme, som är rik på infall och som på ett stimulerande vis för in läsaren i nya, överrumplande sammanhang. (På sin blogg har Lindqvist konstaterat att hon under arbetets gång fick förkovra sig i allt från klosterväsende över katarernas historia till läkemedelsmissbruk.)

Ibland kan det kännas som om det blir för mycket av det mesta, men det kan det ju bli också i det levda livet. ”Drottningflickan”är kanske i första hand en hyllning till just själva livet – och modet att leva.

Och det är därför jag är så glad...

... på Hjelmseryd i helgen... Äggoljetempera på kritat lakansväv. Tekniken användes flitigt i södra Sverige under sent 1700-tal, och på kursen som jag var på kunde man använda sig av gamla mallar. Jag valde dock friform - och skapade en "psalmbonad" (mönstret är ganska enkelt, men sen har jag ju duttat på hysteriskt mycket färg). Så nu har jag äntligen en hobby. Ett litet steg för mänskligheten, men ett milakliv för mig.