Saker får snart inte plats i min hjärna. Idéerna nästan väller ut genom öronen och jag försöker hålla ihop allt och lyckas nästan, men så får jag ont i magen istället. Fast det är en skön känsla att vara så efterfrågad:) Min roman ska presenteras på ett säljmöte på måndag och det känns lite nervöst. Jag har precis skrivit en lista på varför Drottningflickan är säsongens bästa roman. Kom på att min främsta kvalité är att jag är en rolig kvinnlig variant av Kay Pollak. Men nu ska jag försöka glömma romanen och fokusera på Hej Gud! Är du där? Släpar bilderna med mig överallt och skriver för hand vilket jag inte gjort sedan 1980-talet. Härligt retro!

Vaddå inte jag på den bilden?