Alla inlägg under november 2007

Av Inga-Lina - 8 november 2007 19:16

Jag känner mig så duktig, att jag bara kan sätta mig så där och klämma ur mig en text på beställning - varför krampar jag så med romantexten? För att jag själv gett mig uppdraget? Kanske. Det betyder ju att hela ansvaret också är mitt. Jag försöker fokusera. Talar om för mig själv att det jag skriver är viktigt, men osäkerheten ligger som en ständig underton, som en grundfärg. Nu ska jag i alla fall äta en bit och titta på Lyxfällan. Jag blir lugn av att se det programmet. Sedan börjar Projektet, nämligen att föra in alla mina lösa anteckningar i datorn och göra om dem till scener i romanen. Och så har jag en hög med tidningsklipp som innehåller sådant som ska med. T ex hur judiska ortodoxa kvinnor klär sig.



Av Inga-Lina - 8 november 2007 10:28

Tarotläserskan föreslog det och nu börjar jag se hur jag skulle kunna städa upp bland uppdragen för att frigöra mer tid för romanen. Jag skippar en undervisningsdag i veckan! Det gör i och för sig ont. Mest för pengarnas skull. Vågar jag säga nej till ett antal tusenlappar? Offra dem på kreativitetens altare? Det är frågan!

Av Inga-Lina - 7 november 2007 10:51

...ha som omslag på Drottningflickan. Nu är det förstås inte författaren som bestämmer. Men det är en så underbar bild!

Av Inga-Lina - 6 november 2007 19:24

Ångestbarometern står på "storm". Idag spikade min glade förläggare och jag att Drottningflickan verkligen ska planeras in till hösten 2008. Paniken är obeskrivlig. Kommer jag verkligen att klara det? Är min bok överhuvudtaget intressant för någon förutom de närmast sörjande (och då menar jag verkligen sörjande?) Jag borde lita på min intuition, min begåvning, min goda tur, men allt jag känner är kall skräck och gastkramande ångest. Händerna darrar, jag har yrsel och hemma väntar två böcker på att recenseras, femtio sidor elevtexter på att läsas och jag ska skriva en radiokrönika om en litterär låtsaskopmis. Hej väggen, här kommer jag!

Av Inga-Lina - 6 november 2007 16:32

Jag bör kanske göra sak av det. Att man i Sveriges huvudstad inte kan åstadkomma en så enkel attraktion. Jo, jag saknar Malmö lite grand redan. Romanpaniken har idag varvats med jobbpaniken. Jag tror inte jag har gjort så många misstag på tre år som jag gjort de två senaste veckorna. Betyder det att jag håller på att gå in i väggen? Nej, jag är född i fd Sovjet, man gick inte in i väggar där. Vi hade femårsplaner och drack vodka. Inte jag förstås, men alla andra.

Av Inga-Lina - 5 november 2007 22:46

Helvetet (som visst då finns!) brakade loss så fort jag landade i Stockholm. Full kalabalik på jobbet med schema-missförstånd och så tusen saker som jag glömt bort, blandat ihop, legat efter med... Den iställda lektionen från i onsdags tog jag igen ikväll och det gick väl bra - men under tiden pågick helvetet hemma hos mig istället. Mitt i alltihop fick jag ett mystiskt telefonsamtal med ett rätt galet förslag om samarbete och sedan ett mejl från min förläggare om "hur vi ska göra". Ja, hur ska vi göra? Vad sägs om att jag skriver en, som min kollega Anna Schulze säger, "helt vanlig jävla roman"? Det vore väl fint!

Av Inga-Lina - 4 november 2007 21:38

Sista dagen i Malmö. Ytterligare ett besök i Västra hamnen, lite skvaller och funderingar. Imorgon ska jag tillbaka till Stockholm och undervisa hela eftermiddagen och kvällen.


I mina dagdrömmar var jag den karismatiske unge prästen från storstan som osjälviskt flyttade ut på landsbygden. Jag förväntade mig att något skulle hända. Att jag skulle komma till en kyrka som stått tom länge och sedan hålla fantastiska gudstjänster. Att jag skulle få möta den oförlösta lantliga längtan efter att få klä sina frostbitna känslor i tillbedjan och lovsång. Att jag skulle samla och inspirera den lokala intelligentian.Tjechov och Såsom i himlen, liksom, på en och samma gång.Så naivt! Ingen ville höra mig tala om Gud. Däremot ville alla visa mig sin gammelfarmors stickade vante som de ramat in, och berätta för mig om hur farfars hus brann ner, och om släktföreningens ordförandeklubba som varit borta i åttiofem år men nu återfunnits tack vare en efterlysning i lokalradio. Dessutom var alla jag mötte fullkomligt besatta av var jag kom och inte kom ifrån. De var självupptagna och ointresserade av omvärlden annat än som ett potentiellt underlag för turistnäringen. Den karismatiska främlingen fick sitta ensamma på sin Tjechovska veranda.                       Chocken jag upplevde när jag kom till Alvika blev djup och varade ännu.

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30
<<< November 2007 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards