Nu lägger jag mina fem kopek i bössan också, som man säger på ryska. Jag skriver ju en romanserie om hur det övernaturliga ryms i det vardagliga och bänkade mig därför, i undersökande syfte, framför teven igår för att se Grönros dokumentär om den egyptiske anden Ambres som talar genom snickaren Sture. Andar som talar genom människor förvånar mig inte i och för sig - frågan är snarare varför de gör det och vad vill de säga?

Nej, det som grep mig mycket mer var dels regissörens inställning - dels snickaren Sture.

Grönros utgår ifrån något han kallar för "äkthet", det är något eftersträvansvärt som Sture/Ambres äger och som ingen skådespelare kan prestera. Och Grönros säger att han kan bedöma, i sin egenskap av regissör, om någon är "äkta" framför kameran. Så långt är jag med.

Sedan, i början av filmen, konstaterar Grönros att Ambres/Stures prestation framför kameran, den närvaro som presteras är något som "erfarna skådespelare måste förbereda sig för i flera dagar" (citerat fritt ur minnet).

Där går det lite i kors för mig: vad är det Grönros beundrar? Att Sture inte är någon skådespelare eller att han är en överlägsen skådespelare? Och vad är det som säger att skådespeleri är motsats till äkthet? Är äkthet detsamma som autencitet, det okonstlade? Skulle i så fall en person som INTE kan hantera kameran vara mer autentisk, äkta?

Det blev för mig det ena problemet med dokumentären, den inte helt igenom reflekterande hållningen från filmaren.

Ambres själv hade jag inga frågor kring, han var ju som en vanlig ande från Egypten, mycket reinkarnation, mycket "världen är en illusion" - det som utmärkte honom var det rika bildspråket som verkligen kändes unikt.

Men Sture, Sture! Om man nu ska prata om äkthet - var inte den figuren rentav överdriven som i en dålig revy? Mycket svordomar och spelad jordbundenhet, "inte fasiken har jag tid att ägna mig åt filosofiska spörsmål när jag sitter på älgpass"???? Hallå! När har man annars tid att fundera om inte just på ett älgpass? Grönros var lite väl fascinerad av Ambres, tänkte jag, han borde ha sett upp med Sture, vars uppträdande fick mig att tänka på vad drottningen säger till Hamlet : "Den damen bedyrar för mycket".

 

Skeptisk

26 november 2007 20:23

Varför kan ingen be Ambres att ge oss verifierbara bevis på att Darwins utvecklingsteori är fel. Då skulle han verkligen tillföra något av värde till debatten, nu är han mest en bekant blandning av delar från Buddhism och Kristendom.

 

Inga-Lina

26 november 2007 20:33

Ja, varför, varför? Det beror på att Ambres är en sådan där jobbig ande som maniskt håller låda och aldrig lyssnar på någon annan eller besvarar konkreta frågor. Buddism och hinduism hade jag sagt, så där mycket kristendom hörde inte jag i hans utläggningar :)

 

maria granberg

26 november 2007 20:53

Intressant. Jag bloggade nyss lite om Ambres och så skulle jag kolla runt lite vad andra skrivit. Så såg jag att du också skrivit om fenomenet.
Vad man än tycker så kan man ju inte låta bli att bli fascinerad i allafall.

http://alce.bloggagratis.se

 

Inga-Lina

26 november 2007 20:59

Visst är det fascinerande - en ande är per definition något fascinerande - jag menar dock att man bör vara försiktig. Människor som öppnar sig för den andra sidan kan råka släppa in en ondskefull ande. Jag såg inte att Sture ställde sig under andlig vägledning, ja, du förstår vad jag menar...

 

Steffe

29 november 2007 15:52

Hej! Jag har googlat mej till din sida och tycker om att diskutera kring olika fenomen bl.a dokumentären om Ambres.

Jag ser det som var och ens val - att välja att lyssna på någons ord eller inte. Om man försöker hitta svaga punkter kring personen som sagt någonting klokt så kan jag känna att man har tappat fokus på vad personen egentligen sagt..!

Jag har varit inne på åtskilliga bloggar och sett de här tendenserna.

Om det han sagt också kan återfinnas i olika religioner kan väl vara intressant - men också väldigt ointressant då det ofta handlar om vanligt sunt förnuft.

Jag säger som Ambres och många med honom säger:
"Kärlek till allt är det enda som kan göra oss riktigt fria" (frågan är bara om man verkligen kan älska knotten i skogen)

http://www.annostefan.com/steffe

 

Inga-Lina

30 november 2007 12:27

Tack för din kommentar! Jag har funderat på det du säger: är det viktigt eller oviktigt vem som uttalar sig? Är innehållet viktigare än källan? Svaret jag kom fram till är tyvärr ett nej. Innehållet i det Ambres säger skiljer sig inte från mycket annat - det är HUR han säger det som är lite speciellt. Men jag, som erkänner existensen av övernaturliga fenomen, måste också erkänna att allt andligt inte samtidigt är gudomligt. Det finns en kamp mellan ont och gott.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kära vänner! Från och med nu hittar ni mig på den nya bloggen:   http://ryskabarder.bloggplatsen.se/   Den är rätt hårt nischad,men kul! ...

Ett nytt år - ett nytt projekt. Under året kommer jag att medverka i en ny blogg, ett projekt där vi tolkar modern rysk poesi och lägger ut tre-fyra dikter i månaden. Vi kommer att fokusera på främst ryska singer/songwriters men även en del moderna k...

Det har varit ett turbulent år för mig, med många omvärderingar, många bekymmer och många vägval. En rolig sak som hänt är att jag skaffat en kolonilott, där överraskade jag mig själv rejält. Under andra halvan av året hade jag för första gången på l...

Vad är det med SVT och deras vurm för manliga genier? Mankell skriver om Ingmar Bergman. Mossigt i överkant. Var är den stora satsningen på Karin Boye? Edit Södergran? Astrind Lindgren, för Guds skull! Ja, jag vet att SVT tog tag i Selma Lagerlöf. Me...

Kan inte fatta att det är sant. Tre veckor ledigt. För första gången på tre år. Ska försöka smälta det. ...