Jo, det kan man. Lovade mina elever att översätta en rysk dikt för dem, och nu har jag gjort det. Blev stolt och vill inte undanhålla världen resultatet!

Introitus

av Bella Akhmadulina

min övers

Vägen till frihet, till tankens klarhet är enkel –

Det räcker med att inte ha tillräckligt varmt på fötterna.

Höstliga promenader längs vägen

Är allt som behövs.

Influensa i oktober – den är allseende som Herren.

Snuvorna störtar ner från de förvintriga himlavalven.

Som änglar med sländevingar

förtrollar de oss i köttet.

Se, här går du förbi träden och murarna,

Ännu okänd för dig själv och lite konstig,

Ännu har inte röntgenstrålarna avslöjat

Benens dimmiga banalitet.

Du är ännu tråkig, frisk och grov,

Men plötsligt – med ett godmodigt leende –

Sänder förkylningen dig sin luftkyss

Och sakta når den dina läppar.

Från och med nu är du sjuk. Du är inte skyldig

Någon någonting. Vännerna får klara sig

utan dig, och festerna. Celsius bekräftar

vördnadsfyllt ditt särskilda ämbete.

Du hör hur det kittlar, hur det rinner,

Kvicksilvret i din mun, hur det stelnar – och genast

Bestämmer dess silvriga exakthet

Graden av tillbedjan som är din.

En tung klunk av hostmedicinen

Skänker dig frimodigt sinne,

Sjukdomens alla sekundära vinster

Och modets stygga kyla. Allt i ett.

Ja, jag behövde verkligen positiva kommentarer idag och blev överlycklig när jag fick hela TVÅ brev om Mirakelkuren! En uppskattade humorn och en annan funderade över skillnaden mellan att hela och bota som ju är ett viktigt tema i romanen. Jag kände mig så peppad - och kom samtidigt på varför jag har haft så svårt att prata om romanen. Jag har förstått nu att jag drabbades av en sorts förlossningspsykos i förhållande till den: jag vägrade att ta i den, vägrade att läsa den...Mystiskt... Pratade med min äldsta son igår och han gav mig så kloka råd: "Var inte så himla käck och hurtig i din nästa bok, mamma. Du menar ju allt du skriver, på allvar". Han har så rätt så. Fick ett vansinnigt roligt kort från honom idag. Han och flickvännen har varit i Amsterdam, där man kunde "äta pannkakor, tulipaner och träskor".

Ninas ledmotiv hittade jag i en låt av den ryska singer/songwritern Veronika Dolina

Fröken Melusina

får aldrig bli någons fru.

Hennes syster får, och kusinen,

men inte hon, det är tabu.

Jo, kanske en enkel herde

skulle klara det. En ingenjör.

Men inte en samlare, inte

en nyfiken zoolog.

(min övers)

http://sv.dikt.org/Bild:Melusina_0074.png

Jag är inte blödig av mig - men igår grät jag. Visst var hon gammal, och dog i sitt hem, somnade in bland sina älskade djur. Men mina tankar går till Jan. I över femtio år vek de aldrig från varandras sida. Arbetade och reste tillsammans. Så många böcker och utställningar och filmer. Nu är han ensam. Jag vet själv inte vad som skulle vara värre: att överleva min man och bli lämnad ensam eller att lämna honom för att gå förre. Nu hoppas jag att barn och vänner sluter upp kring Jan.